Måndag morgon samlades vi tillsammans med seminariegruppen i auditoriet för en presentation och välkomnande därefter smög vi ut till Sala Kuwait. Där fick vi lägga ut våra porträtt som vi klistrat upp på papper som sedan kursledningen tittade på och tolkade ur olika perspektiv.
Vi fick också under en kort stund börja på ett gruppkontrekt i vår 6 grupp. Vi satte oss i ljusateljén på centret.
Föreläsning "Bilden av barnet och lärandet" (en del av den)
Arbetet barnen gör på förskolan delas utåt, det är en viktig del av helheten. Utåt delas det genom sammanfattningar och analyser i publikationer som hamnar på förskolorna, till föräldrar, i arkivet och som vi besökare kan köpa när vi kommer.
De anordnar ibland stora manifestationer på stadens torg. Man anser att pedagogerna inte bara är ansvariga för förskolan utan även för samhället. Förskolan ska ta en del av ansvaret för allt som händer i världen. Pedagogiken ska bygga upp mening av solidaritet.
2014-2015 arbetade förskolorna med Planetariska meddelande där man ville synliggöra barns ekologiska tankar och en barndomskultur som föds i utbyte och inlärning. Projektet hade sin grund i relationer och vårdande. Denna film visades på torget i staden strax innan julen 2015.
Meddelande om och för planeten.
Planetariska meddelanden
Barnen känner sig viktiga som samhällsmedborgare när deras alster visas upp i staden!
Under denna tid detta projekt pågick var ämnet för pedagogernas fortbildningsprojekt att återge barnens ekologiska tänkande.
Hållbar framtid och Barns ekologiska känslighet? Kan man tänka att det handlar om en önskan om en optimistisk framtid?
Besök på förskolan Linus
Vi besökte en förskola på eftermiddagen på måndagen. Innan dess fick vi pedagogistor en uppgift. Vi skulle hålla fokus på pedagogistan och ställa frågor om hennes roll.
Jag valde att titta på hur pedagoger/pedagogistor/ateljeristor och annan personal förhöll sig till varandra.
På den första förskolan jag besökte, som är ett kooperativ men kommunal, fanns det en pedagogisk koordinator (pedagogista) Vet inte varför han kallade sig så, Luca var hans namn. En väldigt ödmjuk människa som lyssnade in sina pedagoger. Han talade mest av de som var med.
På kvällen samlades vi på hotell Astoria för ett möte med Loris Malaguzzi, ja eller för att se en film om honom. Carlo Barsotti hade haft förmånen att få göra denna film. På filmvisningen var också en del av de människor som funnits runt Loris och som hade haft en relation med honom, pedagogistor, pedagoger, släkt och så vi blivande pedagogistor. Filmen vi såg heter Loris Malaguzzi, mannen från Reggio Emilia.
Måndag och svårt att få tag i lagad mat på kvällen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar